|
Free web hosting |
|
USA:s politiker har inte rent samvete. De har stöttat den blodiga diktatorn flera gånger. De har beväpnat honom flera gånger. Och i det krig där USA ledde FN-truppernas befrielse av Kuwait, så lät den amerikanske presidenten bli att fullfölja det påbörjade fälttåget in i Irak. Det resulterade i att massmördaren fick sitta kvar vid makten, vilket gav Saddam Hussein tillfälle att beordra nya massmord på personer i den inrikespolitiska oppositionen, samt förnyade angrepp på etniska grupper, samt på vissa småbyar. Ungefär 400.000 människoliv utsläcktes då, och både FN och USA har stor del av skulden till det. Visserligen har Husseins mördarpolitik begränsats något under 90-talets gång genom flygförbudszonerna över norra och södra Irak. Dessa flygförbud har gjort det svårare för honom att bomba städer och byar från luften. Hans möjligheter att testa biologiska stridsmedel på Iraks civilbefolkning har därmed också begränsats under denna tid. Men Saddam Husseins 35-åriga maktperiod har ibland haft ett rejält stöd från USA, i synnerhet under 80-talet. USA:s nuvarande försvarsminister Donald Rumsfeld var i Irak och skakade offentligt hand med Saddam Hussein den 20 december 1983. Fem år senare gasades tusentals kurder ihjäl i staden Halabja. Mot detta protesterade Sverige och Iran medan USA, Sovjetunionen och flera europeiska länders regeringar struntade i det. (Källa: SvD-artikel 19/9 2002) Blandad politisk moral USA har under hela 1900-talet haft och har alltjämt en usel dubbelmoral i sin politik. USA har stöttat diktaturer och krossat diktaturer. USA har befriat folk och nationer och understött förtryckare. USA har agerat för frihet och rätt. USA har isolerat sig. USA har lagt sig i andra länders förehavanden. USA:s utrikespolitik har alltså varit blandad. När den har varit som sämst har amerikanska politiker försett massmördare som t.ex. Stalin och Hussein med vapen. När den har varit som bäst har USA rensat Västeuropa från nazismen. Det går m.a.o. inte att etikettera USA:s politik som enbart "god" eller "ond". Den har varit både och. Och även när den har varit huvudsakligen god så kunde den ofta ha varit betydligt bättre. Jag är helt och hållet överens med Elie Wiesel, som hävdar detta: "Om Europas stormakter hade ingripit mot Adolf Hitlers aggressiva ambitioner 1938, istället för att försöka blidka honom i München, så skulle mänskligheten ha besparats de oändliga fasor som blev resultatet av andra världskriget." (Källa: Aftonbladet 21/3 2003) Och jag anser att även USA borde ha sett till att krossa Hitlerdiktaturen redan då. Visserligen har USA:s folk ingen anledning att engagera sig i rena självmordsaktioner. Men om de värsta diktaturledarna inte stoppas, så är det ju bara en tidsfråga innan de ger sig på USA också. Så här borde USA:s genuina självintresse sammanfalla med de humana välgärningar som det landet kan åstadkomma för andra länder. Stort svek Den nuvarande presidentens far begick som sagt ett stort svek när han inte fullföljde kriget mot saddamismen 1991. Många irakier har berättat om de grymheter som det medförde: "Hanaa Yasin 45, bor sedan 13 år i Angered utanför Göteborg. Hon tvingades fly från Basra där hon ingick i motståndsrörelsen vid universitetet. Sedan kriget inleddes har hon inte kunnat få kontakt med sina tre systrar i staden. (Källa: Expressen 26/3 2003) USA:s svekfulla historia i regionen låter sig mycket väl hårddateras till sveket av den regim som störtades i Iran 1979. USA bröt då löftet att stödja en regim som hade öppnat universiteten för kvinnorna. Så det är inte att undra på att misstron till USA:s löften, liksom till USA:s motiv, är stor i hela den geografiska regionen kring Persiska viken. Denna aspekt gör USA:s nuvarande krigföring i Irak än mer välbehövlig. Genom att sätta stopp för saddamismen rycker USA upp sig ur sin nergångna politiska moral.
|